Rasstandard

Standard för

BERNER SENNENHUND

Ursprungsland/hemland:
Schweiz

Användningsområde:
Ursprungligen vakt-, drag- och boskapsdrivande hund på gårdar.
Sällskapshund och mångsidig nyttohund.

FCI-Klassifikation:
Grupp 2, sektion 3

Bakgrund/ändamål:
Berner sennenhund är en gårdshund av gammalt ursprung, som hölls som vakt-, drag- och boskapsdrivande hund i alpområdet i traktema kring Bern. Den erhöll sitt ursprungliga namn ”Dürrbächler” efter värdshuset Dürrbach vid Riggisberg, där dessa långhåriga, trefärgade gårdshundar var särskilt vanliga. Berner sennenhundar visades på hundutställningar under åren 1902, 1904 och 1907. Under 1907 samlades uppfödare i området runt Burgdorf och bestämde sig för att renavla rasen. I november samma år grundades ”Schweizerischen Dürrbach-Klub” och man sammanställde en rasstandard. Redan 1910, vid en hundutställning i Burgdorf, kunde man visa 107 hundar. Sedan dess har rasen snabbt spritt sig över hela Schweiz och vidare till angränsande tyska områden. I anslutning till övriga schweiziska sennenhundar kallas rasen numera berner sennenhund. Idag är berner sennenhunden, tack vare sin attraktivt trefärgade teckning och sin anpassningsförmåga, känd och omtyckt i hela världen.

Helhetsintryck:
Helhetsintrycket skall vara en långhårig, trefärgad hund över medelstorlek. Det är en kraftig och rörlig nyttohund med starka extremiteter, harmonisk och välbalanserad.

Viktiga måttförhållanden:
Förhållandet mankhöjd - kroppslängd skall vara 9:10. Kroppen skall snarare vara kompakt än långsträckt. Förhållandet mankhöjd-bröstdjup skall helst vara 2:1.

Uppförande/karaktär:
Berner sennenhund skall vara självsäker, uppmärksam, vaksam och orädd i vardagslivets olika situationer. Den skall vara godmodig och tillgiven mot familjen, självsäker och vänlig mot främlingar samt ha ett jämnt temperament och god följsamhet.

Huvud:
Huvudet skall vara kraftigt. Dess storlek skall stå i harmoni med helheten och inte vara för tungt.

  • Skallparti
    Sett framifrån och i profil skall hjässan vara något välvd med svagt markerad pannfåra.
  • Stop
    Stopet skall vara tydligt men inte för markerat.
  • Nostryffel
    Nostryffeln skall vara svart.
  • Nosparti
    Nospartiet skall vara medellångt och kraftigt med rak nosrygg.
  • Läppar
    Läppränderna skall vara svarta och åtliggande.
  • Käkar/Tänder
    Kraftigt saxbett med fullständigt tandantal. (M3 beaktas inte.) Tångbett tolereras.
  • Ögon
    Ögonen skall vara mörkbruna och mandelformade med väl åtliggande ögonkanter. Ögonen skall varken vara för djupt liggande eller utstående. Lösa ögonkanter är felaktigt.
  • Öron
    Öronen skall vara högt ansatta, medelstora och trekantiga med lätt avrundade spetsar. I vila skall de hänga slätt mot huvudet. När hunden är uppmärksam skall öronen vara lyftade i sin bakre kant, varvid öronens framkanter skall ligga kvar mot huvudet.

Hals:
Halsen skall vara medellång, kraftig, och muskulös.

Kropp:

  • Överlinje
    Överlinjen skall från halsen harmoniskt slutta ner över manken för att sedan bli plan och horisontell.
  • Rygg
    Ryggen skall vara fast, plan och horisontell.
  • Ländparti
    Ländpartiet skall vara brett och kraftigt. Uppifrån sett skall det vara lätt indraget.
  • Kors
    Korset skall vara mjukt avrundat.
  • Bröstkorg
    Bröstkorgen skall vara bred och så djup att den når ner till armbågarna. Förbröstet skall vara markerat. Bröstkorgen skall vara så lång som möjligt och sedd i genomskärning skall den vara bred och oval.
  • Underlinje
    Buklinjen skall vara lätt uppdragen.
  • Svans
    Svansen skall vara buskig och nå minst till hasen. I vila bärs den hängande och under rörelse i rygghöjd eller något högre.

Extremiteter:

  • Framställ:
    Framstället skall ha kraftig benstomme. Frambenen skall framifrån sett vara raka och parallella och snarast bredställda.
    • Skulderblad
      Skulderbladen skall vara långa, kraftiga och snedställda och bilda en inte alltför trubbig vinkel mot överarmarna. Skuldrorna skall vara tätt åtliggande och ha god muskulatur.
    • Överarm
      Överarmarna skall vara långa och snedställda.
    • Armbåge
      Armbågarna skall ligga väl an och varken vara inåt- eller utåtvridna.
    • Underarm
      Underarmarna skall vara kraftiga och raka.
    • Mellanhand
      Mellanhänderna skall vara fasta och från sidan sett nästan lodräta. Framifrån sett skall de bilda en rak fortsättning på underarmarna.
    • Framtassar
      Framtassarna skall vara korta, rundade och väl slutna med välvda tår. Framtassarna skall varken vara inåt- eller utåtvridna.
  • Bakställ:
    Bakstället skall ha kraftig benstomme. Sedda bakifrån skall bakbenen vara raka, parallella och inte stå för tätt.
    • Lår
      Låren skall vara långa, breda och kraftiga med god muskulatur.
    • Knäled
      Knälederna skall vara tydligt vinklade.
    • Underben
      Underbenen skall vara långa och väl snedställda.
    • Has
      Hasorna skall vara kraftiga och väl vinklade.
    • Mellanfot
      Mellanfötterna skall nästan vara lodrätt ställda. I ursprungslandets standard föreskrivs att sporrar skall tas bort utom i de länder där detta är förbjudet.
    • Baktassar
      Baktassarna skall vara som framtassarna, men något mindre välvda.

Rörelser:
Rörelsema skall vara vägvinnande och regelbundna i alla gångarter samt ha god steglängd och gott påskjut. I trav skall rörelsema vara parallella sedda både fram- och bakifrån.

Päls:

  • Pälsstruktur
    Pälsen skall vara lång och glänsande, rak eller lätt vågig.
  • Färg
    Kolsvart grundfärg med djupt roströda tecken på kinderna, över ögonen, på alla fyra benen och i bringan och med vit teckning enligt följande:
    • Rent vit, symmetrisk teckning på huvudet:
    • Bläs, som på båda sidor om nosen breddas mot nostryffeln.
    • Bläsen får inte nå fram till ögonfläckarna eller nå längre än till läppvinklarna.
    • Vita, måttligt breda genomgående tecken på strupe och bringa.
    • Vita tassar och vit svansspets är önskvärt.
    • Liten vit fläck i nacken eller vid anus tolereras.

Storlek/vikt:

  • Mankhöjd
    • Hanhund: 64-70 cm, idealhöjd 66-68 cm
    • Tik: 58-66 cm, idealhöjd 60-63 cm

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

  • Blyghet
  • Klen benstomme
  • Oregelbundet placerade incisiver så länge som bettet bibehålls slutet.
  • Avsaknad av andra tänder än högst 2 Pl:or. M3 beaktas inte.
  • Utpräglat lockig päls
  • Teckenfel och färgfel:
    • Avsaknad av vit teckning på huvudet
    • För bred bläs och/eller vita nostecken, som tydligt brer ut sig förbi läppvinklarna
    • Vit krage
    • Stor, vit nackfläck (mer än 6 cm i diameter)
    • Vit anusfläck (mer än 6 cm i diameter)
    • Vita framben som tydligt når över mellanhandens mitt (stövlar)
    • Störande osymmetriska tecken på huvud och/eller bröst
    • Svarta fläckar och strimmor i den vita bröstfläcken
    • Oren vithet (kraftiga pigmentfläckar)
    • Bruna eller röda pälshår i den svarta grundfärgen

Diskvalificerande fel:

  • Aggressivitet, ängslighet, utpräglad skygghet
  • Kluven nos
  • Över, under- eller korsbett
  • Blå ögon (björkögon), ett eller bägge
  • Entropion, ektropion
  • Ringlad svans samt kroksvans
  • Kort eller sträv päls
  • Avsaknad av trefärgighet
  • Mantel i annan färg än svart.

Nota bene:

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Rasstandarden i PDF-format finns här (250kB).